Moonlight pizzeria - Skogås

Minns hur skolan en gång skulle ha en utflykt och det började diskuteras vad man fick och inte fick ta med som matsäck. Det resulterade i en tävling mellan barnen med det ena mer fantasifulla förslaget än det andra. En tjej krossade alla genom att fråga fröken om hon fick ta med "Kebab". Detta var svensk landsbygd på nittiotalet och ingen av oss andra hade smakat detta. Mina föräldrar lät aningen besvärade när jag kom hem och ställde krav på att jag också skulle få ta med kebab. Det närmaste vi kommit hemma var väl lövbiff som åts varje fredag med uppvärmda pommes frites från Felix och tzatziki gjord på gräddfil. Vad jag minns blev det ingen kebab, för någon.

Men så fick jag följa med min pappa till Göteborg. En turkisk man på saluhallen räckte fram ett pitabröd med kött och sallad. Först den klassiska varianten med köttremsor och sedan en som mer liknade en hamburgare i pitabröd. Jag minns också ett besök i Ronneby där jag fick ett pitabröd proppfullt med kött och sås. Jag måste fortfarande gå dit varje gång jag besöker Ronneby. 

På Moonlight pizzeria har de en variant som känns väldigt svensk. Det bästa med svensk kebab i bröd (och detta gäller även Moonlight) är själva brödet, som är ett nybakt frasigt pitabröd som bakas direkt på beställning. Det näst bästa är såsen som sugs upp av brödet, efter en stund. Men såsen ska hällas på direkt innan servering, annars blir det svampigt av såsen vilket inte är trevligt. 

Jag minns när jag var i Berlin och en vän där hypade "Döner"- kebaben. Men jag blev besviken när jag provade. Den Berliska dönerkebaben serveras i ett industribakat bröd som de värmer upp i en smörgåsgrill och sås från flaska. I övrigt inte mycket skillnad från en svensk kebab.

Köttet och grönsakerna är det trista på Moonlight. Men man accepterar kebabköttet av samma anledning som man accepterar den industritillverkade räksalladen i en tunnbrödrulle. Grönsakerna är isbergsallad, gurka och tomat.